Grappa

Det var inte igår! 

Absolut inte. Det var hiskeligt många dagar sedan.

Har inget av värde att kläcka ur min rödfnasiga kropp sedan jag återvänt till svensk mark, that's the one and only reason. För att vara alldeles uppriktig hade jag nog storknat om inte Ida Karlsson också befunnit sig på svensk mark, och skänkt mig trösterika sommaröler på Gröne Jägarn lite nu och då.

Giv mig styrka. Idag har jag sålt en kamera. Imorgon skall jag sälja en gammal gul cykel. På detta vis skramlar jag ihop till linsvätska, present åt en syster, samt finansierar förhoppningsvis valborgsmässosupen.

Som är ett nödvändigt ont i dessa kärlekslösa, frustrerade dagar.

"Come here, wish you were in my room" får jag höra på fb-chatten, från mer än en kille borta i det forna Östtyskland. Det vrider sig i min frustrerade uppenbarelse, som inte fått utlopp för sina lustar på bra många veckor... Kanske skulle man hitchhika ner till Malmö, simma över till Hamburg, och sedan är man så gott som i sängkammaren redan?

Tål att övervägas. På guldvåg.

Imorgon är det tisdag, aj vad festligt, då ska det bli livat i luckan, jag har ju lovat mamma att laga middag!

Det ska vi nog lyckas sprida ut över det dygnets alla vakna timmar.

Vi hörs om utgången

Er evigt tillgivne

Grace

Hey guys! The amount of days I have left in this summery city are not really increasing. Now it's just five left of them, and I'm trying my best to fill them up with coffee, sunshine, 20 degrees and well... The gymnastic sexyness you can spot here down under. It's really amazing how fit and attractive I look on the pole, I'm a natural born! Finally, after 21 years of restless strolling along the grounds of this earth, I've found my call. I've found what Mozart found in music! I belong on the pole, Amen.

Under övriga upplysningar...

... Hittar vi detta:

- Jag är besatt av smhi.se. Har en morgonrutin som börjar med att jag kollar vädret för morgon/middag/kväll i Stockholmsområdet. Går vidare med resten av Sverige. Scrollar sedan ned till fliken som kort och gott heter "Vädret", där besökaren erbjuds en mer detaljerad version av dessa rapporter, samt en veckoprognos. Sedan kommer det mest spännande inslaget - Vädret i Leipzig! Med en högerhand alldeles svettig av upphetsning, klickar jag på länken "Världsväder", och får upp den Flashbaserade Europakartan. Där, Tyskland, Leipzig, hur många grader? Ok, måndag, tisdag onsdag då?

Tillfredsställd. Dagen har fått sin ultimata kickoff, och jag är redo att ta mig an livet, fram tills nästa rapport släpps (11.15 för Stockholm)...

bild lånad från (all makt åt) smhi.se 

Mina linser har varit i för länge

Hej klockan två (aj nej, nu slog datorn om till tre) på natten! 

Här sitter jag och glor med geggiga grisögon, och upptäcker vanor jag inte tidigare kände till i min ömma moders sömnrytm. (Dvs. hon stiger upp och kissar varannan timme! Hur orkar man? Man rubbar ju the smootheness alldeles om man ideligen far upp, floff-  Ut i kylan, iväg till klinkergolvet? Oerhört frustrerande för tonåriga tjugoettåringar som inte är vana vid tillsägelser, för övrigt.)

"Nej men guumman", låter det, "ska inte du sova? Klockan är ju tre! Tänk på att vi flyttar fram klockan en timme inatt!"

Eh, jo. Men det skiter väl jag i, jag tittar ju på Youtubeklipp. Fast det där som flyter runt allra mest just nu, med mobboffret som ger igen, är lite för  violent material för min smak. Det ser ut som om killen har ihjäl den andre vilket aldrig är upplyftande att titta på. Jag greppar temat, väger det i handen, fram och tillbaka, men nej. Den lille tanige mobbaren går ju nästan av på mitten, smack mot betongen. Jag ser inte det vackra i det.

Ack, jag klarar inte av våld! Inte i några sammanhang. Får sura uppstötningar, oavsett om det är fiktion eller verklighet. Fight Club exempelvis, skulle jag aldrig få för mig att utsätta mig för. Mår tillräckligt illa när mitt norra öga skådar en helgjuten revolver i en gammal stumfilm från nittonhundratalets första hälft.

Mes! Tjej! Vante! Hare! 

Pösigare än en bombmurkla, det är jag det, och oj vad jag trivs. Idag såg vi en film på norska, där de spelade Joy Division, och hette Ynge, Helge och Jarl. De dansade i ett regn skapat av innehållet i en Saccosäck. Vilt! Det var en scen i min smak.

Våldsam betongsving

Moderkakan

Idag är det alls ingen vår mer, iskallt och ruggigt. En rugguggla blir man. I vilket fall så har min genomfrysta Stockholmsmamma tagit sig de 1034 kilometrarna över havet, och skall mötas upp på Hauptbahnhof om knappa timman.

Fint! Alla mina kläder är fula! Det är de jämt. Skrynkliga, billiga och jäkliga. På tal om skynklig lade jag ner äckligt mycket tid på att skriva ett personligt brev till IKEA på tyska, och så fick jag ett automatiserat avslag efter några timmar. De läste alltså inte ens skiten. Tack Tyskland, tack för ert stöd i min svåra kamp. Tack för att ni refuserar mina tappra försök att få känna mig som en i mängden, einer unter euch...

Skrynklig bombmurkla by Magnus Källberg. Klassiker.

Mer om bombmurklan står att läsa här:  http://svampklubben.org/april2007.html

Simma lugnt

Zorro

Oförmågan att styra sig själv

... Skulle skriva ytterligare en välkomponerad, slagkraftig jobbansökan ikväll, men kommer inte till skott.
Beter mig pinsamt nervöst, dricker tretton koppar te på raken (varierar mellan billiga "Schwarzer-mischung" och skitgoda, dyra "Ananas Traum"), kollar mailen 56 gånger i minuten. Ska lägga ner nu. Ska sova på saken, sen lägga ner. Han är ändå alldeles för annorlunda, och jag flyttar strax 1034 km bort. Men tänk om man bara kunde få rufsa runt i hans lockiga hår innan man åkte...
Hopplöst!

Idag var det sommar i Leipzig, jag gick gata upp och gata ner med bara ben och en tunn kofta och fotograferade staden uppifrån ett berg.

En lång dags färd mot badrummet

Hej! Jag vaknade just. Vad fint. Lyckas aldrig komma upp före elva om jag sover hemma själv, oavsett om jag skulle ha lagt mig klockan sju kvällen före. Till frukost åt jag två rågkex, ett med paprikakladd och ett med äggröra! De kittlar dödsskönt i kistan.

Jag måste komma till insikt om vad jag ska ta mig till! Inte sitta här och beskriva min frukostlunch! Jag måste boka ett flygplan! Här kan jag inte sitta längre, det leder ingen vart alls. Alls, Stina, alls! 

I Stockholm kan jag åtminstone bo gratis, och stundom sitta på snuskiga bufféhaket med Ida K och diskutera mina bråddjupa problem som med hundra procents säkerhet är ganska lika IdaKs egna en gång i tiden...

Men först måste jag duscha! Igår hade vi vår andra lektion i poledancing, sporten som designats enkom för Stina Bäckströms vältränade uppenbarelse. Det gick skitbra, jag fick klassens övriga fyra medlemmar att skratta högt minst fem gånger. Inte fan har jag armmuskler att uppehålla alla mina kilon på en stång, samtidigt som jag svingar mig tre varv runt den, och det påstod jag heller aldrig.

Nu gick Robert in i badrummet, hihi... 

Förbannade tomte, han ska få igen, jag ska dränka hans fiskar

Light up my day

 Vår

Vår och vårnätter i Leipzig. Och jag håller på att bli förälskad, vilket inte alls fungerar i dagsläget. Så jag ska jobba på att slippa bli det. (Läs: Sluta träffa honom. Iskallt. Cut, gone.) Men fin är han. Väldigt fin.

Hubba Bubba

God eftermiddag ärevördade beundrare. Idag målade jag mina naglar, och stirrade på en katt på vår skuggiga bakgård. Nu måste jag ut för att inte riskera att bli galen. Jag har haft datorskrället konstant påslaget sedan ett antal dagar tillbaka, eftersom jag alltid har några jätteviktiga flikar som jag inte vill stänga, och nu är han seg som en tröglori.

Här ser vi en tröglori by Hans Norling

Här kan du läsa om tröglorin:

http://www.zoonen.com/perzoonen/artikel.asp?oid=1983

Ha't gräjt

Sune

Ice flow, nowhere to go

Krigföring på hemmaplan

Det är ett slagfält i den sjurummare där jag för tillfället huserar. Ett slagfält i rörelse!
För två dagar sedan återvände kvinnan som uppenbarligen är husets mygga (en såndär som inte syns, men är överallt och sabbar av bara satan) från Argentina, och nu är stämningen lite tryckt.
Inga köksmöten! Trippande på tå för att undvika de andra sex! Ständigt nya, upprörda meddelanden i krita på tavlorna i de gemensamma utrymmena, försvunna bönor och chokladsåser, kastruller travade i hela huset! Från min senaste vända utanför det trygga rummets fyra väggar kan jag rapportera om inte färre än tre nya utropstecken i grönt, och en såsburk demonstrativt utplacerad uppochned på diskbänken.

Jag började på allvar fundera på att ringa hit FN för att medla i krisen, tills jag erinrade mig om att de visst vid dags dato är upptagna på annat håll.
Jag lugnade då ned mig ett par hekto, grabbade handduken och bestämde mig för att skölja sorgerna ur vägen med en skopa hederligt hett vatten. "Knarr" sade badrumsdörren, och strax ljöd de många strålarnas välkända symfoni över våra 108 kvadratmeter...
Synd! Jag som verkligen skulle behöva uträtta ett och annat på klinkergolvet därborta... Tursamt nog fungerar flaskmetoden minst lika bra. Hade dock förenklat det hela ytterligare om jag varit av mankön, men utan utmaningar ingen utveckling. Vi hörs om krigets utgång!

Current appearance

                 

Efter egen, innovativ lösning. Nöjd.

... Överväger att lägga in en bild på flaskan som slutknorr, vad säger ni?  Dagens genomsnittliga individ kräver väl ett antal chocker per 24 timmar för att inte bli utled?

Till attack på en interjektion

Nu blir det ett inlägg på svenska, då ämnet är en svensk företeelse.
Jag blir skogstokig på det pågående, utbredda missbruket av en specifik interjektion som jag alldeles strax ska gå närmare in på.
Detta kommer sig av att jag läser enormt många bloggar. Jag är en sådan där karaktär som snöar in på teman, och just nu har jag drabbats av en smärre bloggmani. Det är nästan jämförbart med en tvångstanke, då jag efter varje uppstart av datorn, har en sådär 20 bloggar som jag bara måste igenom innan jag kan företa mig något viktigare... Hu.

I vilket fall som helst, så ser läget ut. Och därför tycker jag i egenskap av bidragande komponent till förbättrade statistiker för dessa, att jag har en del att förvänta mig! I skrivande stund mår jag illa. Jag uppskattar att upp emot nittio procent av de svenska mer eller mindre uppmärksammade bloggarna lider av en åkomma. Den kan jämföras med ett kliande utslag, sprider sig som en löpeld, och är förvånansvärt motståndskraftig.
Här hittar vi två exempel:
Elsa
Natalie
Hej page, och hej våren... Hej!? Nej! Inte hej! Snälla, sök er andra uttryck, hälsa inte på din nya frisyr.
Hälsar gör du på en person eller i allmänhet, icke omgärdat av hårstrån eller solstrålar.

Wake up the brain cells!

Better late than not at all...
Today I've got started with the application assignments for Berghs School Of Communication. My floor is filled up with colored papers, my new brushes with racoon hairs, different types of glues and papers clogged with brief descriptions of messy ideas that were floating through my head at some point.

Time to make myself another cup of coffee and get back over there, I've got a gym to adverstise!

The light

Westwerk Plagwitz, Leipzig

by my sister

Burned chicken and a small brain

Honored non-existing readers! I am pleased to inform you all that I had a great day. The sun was shining, birds singin' in the trees, and the light kept hangin' over the streets of Plagwitz until 18 pm.

I got my ass over to Carmen and Sorin's in Lindenau, and impressed them with my cooking skills. I made burned chicken with black potatoes. We enjoyed the burned chicken with a (big) glass of wine, and then we strolled in the neighborhood. I found perfect places to have photosessions in the future, when my brain has grown big enough to charge my camera battery before i go out.

"The Canal and the TV", Spotted some weeks ago, when my adorable little sister visited...

New season

Leipzig looks a bit like this at the moment, quite adorable. Suiting the colorblock-hype perfectly.

Morning

Oy! It's 13 pm, and I got out of bed an hour ago. The night ended up in an old fabric, with electromusic and too many people on a tiny surface.
In a few minutes I'm off to see my oldest friend, who is no longer a Fripple in any way. She has found her house, man and goal in life. I admire that.

I have started to check up possible flights home, away from Germany. It feels neither right or wrong, seeing as I don't have any feeling anymore for where I really belong and why. The winter is hopefully letting Stockholm go in a foreseeable future, leaving me no real reason to not be unemployed there instead of here. Home to mummy at the ago of 21, hallelujah.

My current street in Leipzig

Who am I?

As stated before, I happen to be a restless lady from a bony Northern country where polar bears are having the same status as cows have in India.
Currently I'm biding my time in a Saxon town called Leipzig, though. God knows why, us Fripples are not always too sure of the ground to all our actions.

Here I am pictured. Pale, lost, with eyes as blue as ice, matching the latest trends with a strange coiffure.

What is a Fripple?

Hey lads. I'm Stina. As easy (and boring) as that, two syllables, no funny little twist.
Behind the extraordinary, exotic name hides a restless  lady from the Northern woods.

This is presumably the 5th blog I'm starting up, and so far I never managed to keep' 'em running for more than half a year or so, but this time I'm expecting myself to be better than that.
- Ok bird, we've heard this one before, to be honest it goes in one ear, out the other. Tell us something we didn't know! Like what on earth a Fripple is?
Sure, I'd be more than delighted to solve this mystery for you already from the start. A Fripple is a very 2-dimensional tiny animal that used to figure in computer games for kids in the mid 90's. The decade in which I happened to grew up. They all look something similar to this:

Their problem is that they're lost. Your mission is to help them find their homes, by following directions connected to their appearances. "Green with stripes" goes in this box, his neighbor with a big nose goes to the right of him, and they all end up happy, jumping and babbling,
knit together by your intelligent, well measured mouse moves...
Well, if only it was this easy. I believe myself to be one of these Fripples, lost in space due to the fact that I have not yet sorted my appearance out...

This is my diary, the journey begins here. Welcome!